Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seglen uppe till vädring och rundt om kretsade
måsarna, som för att påskynda farden.
Då — på en gång — tyckte jag mig vara
en helt liten flicka, som låg med en stor hund
till hufvudkudde och stirrade ner i ett soldränkt
vatten.
Jag har aldrig känt något liknande med hvad
jag erfor i den stunden. En så himmelsstormande
längtan, att den blef till en fysisk pläga, och på
samma gång en jublande glädje öfver att vara ung
— och vara till.
Det kom öfver mig som en uppenbarelse att
världen är större och vidare än sträckan mellan
Söder och Strandvägen. Det var liksom ett varsel
— ett budskap ofvanifrån — att jag har något att
vänta och hoppas.
Det var fläkten af ett stort ögonblick, det också.
Skada bara att de stora ögonblicken äro så få
— och så dyrköpta. I en stund af stegradt
känslo-lif — då människan lyftes öfver sig själf till ett
högre plan — blir den grymmaste uppoffring en
sådan själens fest att hon gläder sig öfver att få
göra den. Men efteråt?... Att nå tinnarna af
templet kan vara en dödlig förunnadt. Men aldrig
att hålla sig kvar där.
I det ögonblick jag skildes från Sixten uppbars
jag af en hänförelse för det rätta, som hjälpte mig
öfver det omöjliga. Nu äro de upphöjda känslorna
bortblåsta och saknaden en ständigt växande plåga.
Besöket vid Skeppsbron hade i alla fall det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
