Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herr Grape är vår bästa kund. Tidtals
åtminstone,» sade hon. »I vintras var det rent galet,
för då var ingenting godt nog. Nå, det har händt
förr. Det märkvärdigaste var att alltsammans sändes
till hemmet. Det brukar herrar inte besvära sig
med. Frun är ju också gammal och ingenting för
en karl som han.»
Jag kände att hon gaf mig en illistig, forskande
blick. Se på henne vågade jag inte.
»Fröken Inga» (hon kallade mig Inga) »fick
en stilig uppsats hem till sig på själfva julafton.
Nu kommer jag ihåg det,» fortsatte hon.
Jag är inte af dem som kunna behärska eller
förställa sig, och hade hon dragit sina misstankar,
blefvo de antagligen till visshet.
»Nu skickas inte en blomma till Strandvägen,»
återtog hon. »Men så många flera till Irma Bley.
Nåja, kan någon göra en karl galen, är det väl hon.
Fröken Inga skulle bara se hur han väljer och
vrakar. Hvad skall det då inte bli vid premiären?
Han har redan gjort beställningen. Det går an att
fä se den.»
Var det elakhet? Den elakhet och lumpna
af-und den ena kvinnan så lätt känner för den andra?
Hur som helst. Stoltheten kom mig till hjälp.
Men var det hennes afsikt att pina mig, lyckades
hon bättre än jag lät henne tro.
Att stanna kvar i allt detta är helvetet. Jag
kan inte stanna — jag kan inte ge mig af.
Lycklig den som inte känner till svartsjukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
