Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är Sixten själf som upplyst mig om det
där — nu kom det mig till godo.
Salongen var fullsatt och mitt bröst vidgades
af stolthet öfver att det var han — han ensam —
som hade att fånga alla tankar och känslor. Han
som, för några korta stunder, skulle tala till
människohjärtan och ha dem i sin makt.
Att kunna det är stort!
»Måtte han lyckas! Måtte han lyckas!» hviskade
jag i skälfvande ångest.
I första radens fond — liksom på
presepter-tallrik — satt fru Grape rödare än någonsin och
påfallande elegant.
Hur taktlöst! Hellre då gömd — och glömd.
Orkestern spelade. Ingen hörde på. Ridån
gick upp — men jag såg endast direktörslogen.
Författaren kom in och tog plats längst till vänster.
Hvad kände han i den stunden? Jag har föga
reda på stycket och önskar jag kunde glömma det
helt och hållet.
Irma Bley var allt en Circe bör vara. Ena
minuten hård, kall, grym. Den andra kattlikt
in-ställsam, lidelsefull, förledande. Till allt detta en
demonisk skönhet och mjuka, skimrande dräkter, de
där smögo sig efter kroppens olika rörelser.
Hennes motsats, den unga flickan —
representanten för ljuf kvinnlighet och förträfflighet —
segrade ju till sist, som rättvisan fordrade. Men så
tråkig som hon var! Alldeles som hade jag sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
