Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först vattnets oaflåtliga brus, när det forsade
kring fartyget och liksom renspolade dess mäktiga
skrof. Och sedan — hvad värre var — gnisslandet,
knakandet, knäppningarna, suckarna inne i själfva
hytten som läto höra sig stötvis eller i pinande
uthållighet — än från en punkt, än från en annan —
och gjorde henne rent ifrån sig.
Blodet brände hett och ångesten vettskrämde.
»Bort, bort härifrån,» var hennes enda önskan.
Hon låste försiktigt upp dörren och smög sig
ut i den mattbelagda, svagt upplysta korridoren.
Ingen syntes till och hon gick vidare i hopp att
finna en utgång.
Stängdt. Låst öfverallt! Och så tyst att de
egna stegen väckte fruktan.
Hon smög sig en trappa upp i bäfvande rädsla
att bli sedd.
Också där tillbommadt!
»Instängd, inburad,» jämrade hon sig i stigande
förfäran och vanvettigt begär att göra sig fri... få
ett slut på alltsammans ... låta hafsvattnet svalka
de torra läpparna, skölja öfver de brännheta
lemmarna, söfva till evig ro ...
»Nu är stunden inne,» sade hon sig, medan
ögonen brunno i vild, tårlös glans, och ingen annan
tanke rymdes i den öfverretade hjärnan än
glädjeförnimmelsen af att befrielsen låg så nära.
Hon tumlade hit och dit i besinningslös yra,
ryckande i alla dörrar som förde utåt. Men de sutto
som fastskrufvade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
