Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den längtan som drog henne till dessa glada,
sorglösa män och kvinnor, hvilka talades vid likt gamla
bekanta, men aldrig träffats förrän ombord.
Allt ville hon veta, och ingen annan hade hon
att rådfråga än den medförda handatlasen.
Hvilka naturliga bastioner mot hafvet bildade
ej Kents branta kritklippor med deras sparsamma
garnering af gräs och ljung 1 Hur fattig föreföll ej
denna kust, som värnade om omätliga rikedomar!
Tvenne fyrtorn markerade inloppet till den lilla
staden Dover, hvars byggnader lyste hvita i
solskenet. På bergskrönet lågo gamla utdömda
befästningar och ett nyuppfördt citadell. Här och
hvar magra fält eller enstaka vindböjda träd. Längst
bort en skog.
Hon fattades af ett lidelsefullt begär att tränga
in i landet, just här — från själfva kusten — för
att se det öppna och förvandla sig i rik växlande
skönhet.
Men ångaren klöf vågorna, som skummade och
fräste kring dess bog. Dover drog sig tillbaka och
farvattnet vidgades.
Skrämd äf ensamhetskänslan och tvingad af
begäret att tilltala någon och höra sin egen stämma,
skyndade hon under däck för att uppsöka
ober-steward.
Den gångna natten hade varit så fasansfull, att
hon föresatt sig att den skulle bli den sista hon
genomlefde instängd och klafbunden. »Fri att lefva
eller dö vill jag vara — det är min rättighet,* hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
