Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig likt dunkla skuggor och en flöjtblåsare tog om
och tog om samma entoniga, vemodsfulla melodi.
Hennes tankar irrade till Helena och den natten
då mörkret hjälpte henne att finna sig själf, men
öfvergåfvo henne lika hastigt för att dröja vid den
egna lifshistorien.
Flöjten klagade som förut, men i Ingas öron
blef melodien en annan, hörd en gång och aldrig
glömd.
»O cessate di piagarmi.
O lasciate mi morir,
O lasciate mi morir.*
Plötsligt slog ett bländande ljussken henne i
ögonen. Så försvann det för att flamma upp på
nytt, liksom med ökad styrka.
En fyr! En blänkare! Hon förstod det mer
än väl. Men hvilken? Hvar?
Ett par herrar gingo förbi.
»Havre,» sade den ene.
»Då ha vi inte långt till Cherbourg.»
»Ni har väl aflämnat er post?»
»Ja vissti Nu vore det för sent.»
»Försent,» hviskade Inga, medan ögonen hängde
fast vid den punkt hvarifrån strålkastaren än slösade
med, än drog in sitt intensiva, vägledande ljus.
Mörkret blef återigen envåldshärskare. Men
småningom framträdde därur allt flera olikfärgade
ljuspunkter, troget återspeglade af det lugna
svartblanka vattnet.
Och det var som om det varit fara å färde och
15, — Fågel Fenix.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
