Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vemodsmättade sånger, i hvilka männen allt
emellanåt instämde.
»Ska vi gå bort och se på dem?» frågade han.
Hela förstäfven var så fullpackad af människor att
fartyget knappast syntes. Männen med den blå
rese-biljetten, omsorgsfullt instucken i hattbrättet, kvinnor
och barn tunnklädda och barhufvade.
»Jag bor och äter på första klass,» sade han
i tydligt missnöje med sig själf, »men i tankarna
är jag oftast därnere.»
Fyrtornet hade dragit sig tillbaka och det
farliga klipprefvet öfvergått i större och mindre öar.
»Äro de bebodda?» utbrast hon, då en kyrka,
ett vårdtorn och flera byggnader trädde fram.
»Det finns inte många fläckar på jorden där
människor inte hålla till. Fore vi öflocken rundt
skulle ni kunna räkna till flera bebodda platser.»
»Men hvad lefver befolkningen af?»
»Hafvet är en åker som det lönar sig att
plöja.»
»Där finns grönska också,» sade hon varmt och
pekade på en del spridda fålt och några med ginst
och ljung beklädda bergsluttningar, öfver hvilka
måsarna kretsade.
Deras tumlande silfvervingar kommo henne att
blicka uppåt masttopparna.
»Hvar äro de?» frågade hennes bestörta ögon
och hans djupa stämma svarade: »De orka inte
med längre och ha öfvergifvit oss.»
Ett lågt, glädjelöst skratt kom båda att spritta till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
