Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsa i människoögon är farligt — farligare än allt
annat,» återtog han. »Och jag är fullärd i konsten.
Har patent på det också. Ingen skrift är så hemsk,
och det tar på krafterna och stiger åt hjärnan, att
tyda den. Jag har känt det — känt blodet stiga
och falla likt vattnet i de heta källorna. Jag minns
inte längre deras namn. Hekla, Krabbla? Nej!
Geysir? Fröken har väl varit pä Island. Alla
människor borde dit. Det är dit jag far för att svalka
blodet.»
Kubanesaren stod där med ett skrämdt uttryck
i det olivfärgade ansiktet och tycktes vilja komma
Inga till hjälp. Men Tore såg ut som vore allt i
sin ordning.
»Vi veta detta förut, mrs Gleim,» förklarade
han och tog hustrun med sig bort till fartygets
akterstäf, där propellrarna tuggade vattnet, som
skummade hvitt likt yrsnö öfver blåskimrande glaciäris.
»Ni bör kunna uppskatta det här färgspelet
bättre än någon annan,» sade han.
»Mitt hjärta är sjukt, och mina ögon se
ingenting annat än honom.»
»Har han varit sådan länge?»
»Några månader bara. Han blef ordinerad att
fara till Europa för att rekreera sig. Men det har
blifvit värre i stället för bättre. Och nu längtar
jag bara hem till Amerika, där jag har mina
föräldrar, och där vi kunna dölja oss.»
»Hvad säga läkarna?»
»Somliga veta och förstå ingenting, synes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
