Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan räckes ut till den som är i frestelse och
själanöd.»
»Ni laborerar med ett botemedel, ni också, och
anser det lika ofelbart, som mr Gleim sitt,» svarade
hon trotsigt, men med gråten i halsen.
»Läkemedlet är inte mitt. Det är gammalt
som synden oeh heter känsla för andras nöd. Vet
ni att mrs Gleim är en betydande målarinna? Och
har ni hört talas om konstnärslängtan och
skaparglädje?»
»Mer än nogl»
Det hårda tonfallet skrämde honom ej.
»Då förstår ni detta plus i hennes lidande.»
»Hon kommer att trösta sig, lita på det och
använda den ’oöfverkomliga olyckan’ som motiv för
en tafla,» hånade hon. »En ung vacker kvinna,
som tämjer en sinnessjuk genom kärleksfulla blickar
— hafvet till bakgrund, som nu.. . Taflan gör
succés — och människan som stått modell är glömd.»
Stämmans och ordens hätska bitterhet skar
honom in i själen.
»Jag tror inte på någon lifslång olycka för vare
sig henne, eller någon annan,» svarade han. »Men
jag vet att så länge mr Gleim är vid lif, äro hustruns
tillvaro och framtid förspillda. Sedan?
Detta ord, som hon själf omtuggat, hade en
annan hoppfull klang i hans mun.
»Det finns ett sedan — här eller där — för
dem som äro tåliga och lära sig vänta. Ge blott
akt och ni skall få se att så är,» återtog haD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
