Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg vattenmassorna vräka sig öfver
hvarandra — smaragdgröna och gnistrande i solskenet —
dystert jordgrå eller blåsvarta under de tunga
molnskuggorna. Hon såg en kraft som ej låter stäija
sig. En eröfrare som vet sin väg och aldrig ryggar
tillbaka. Och lika litet som hon visste om kärleken
till lifvet var större än hennes fruktan därför, visste
hon nu, om kärleken till oceanen var starkare, än
den bäfvan den väckte.
»Det skrämmer,» sade hon ovillkorligt, men de
lysande hänförda ögonen motsade henne.
Hängande i däfvertarna och täckta med sina
kapell af vattentät segelduk, radade räddningsbåtarna
sig däcket rundt, klara att sättas ut hvad ögonblick
som helst.
»Det var egentligen dem jag ville visa er,»
sade han.
Kaptenen som stått på kommandobryggan, dit
tillträde var förbjudet, närmade sig och de båda
männen skakade hand som gamla bekanta.
För Inga bugade chefen sig endast. Hans
ansikte var ett af dem. på hvilka allvar och godhet
tyckas strida om herraväldet och i hans väsen låg
något af den upphöjda ro en människa tillkämpar
sig under ansvarets och farans påtryckning.
»Litet för hård vind för damer,» sade han
godlynt. »Men fröken synes mig inte vara af de
klemiga.»
»Jag hade önskat få vara med om en storm.»
Ett egendomligt lende krusade hans läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
