Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men de små trängdes omkring henne i
förvänt-ningsfull ifver, och när de fått hvad de önskade,
kysste de hennes händer med denna rörande
ödmjukhet, som hör barndomen till.
»Lefva! Lefva för att godtgöra,» ropade det
inom henne, medan blicken rädd och på samma
gång frågande sökte sig bort till det land, hvars
låga sandiga kust snart nog skulle dyka upp ur
hafvet.
»Nu gå vi under däck,» manade Tore, och hon
följde honom.
Smala tvärbranta trappor ledde dit ned, och en
förskämd luft slog dem till mötes, oaktadt all
ventilering och rengöring. De som bodde här nere
voro också för många och för tätt packade, samt
deras egna kläder och skodon alltför genompyrda
af den fattigdomens och snuskighetens atmosfär, de
medfört hemifrån, att det skulle kunnat vara
annorlunda.
I ett med träbänkar försedt rum utdelades
middagsmålet. Stora kittlar med soppa, spännar med
köttbitar och korgar med bröd. Men sjösjukan satt
ännu i kroppen, och den feta starka kosten väckte
vämjelse i stället för hungerkänsla.
I logementen, där männen hade sin särskilda
afbalkning, och där bäddarna sträckte tätt bredvid
och öfver hvarandra, var luften ännu sämre. Och
när Inga såg halmsäcken och den däröfver utbredda
grå shoddyfilten, på hvilken såväl män som kvinnor
oftast lågo fullt påklädda dygnet om, skämdes hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
