Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppades på räddning där borta,» sade hon
medlidsamt.
»Han har berättat mig sin historia, och det är
mycket som försonar. Hur förfärligt också att komma
till sin längtans land i handbojor, ursinnig och
vildsint af förtviflan, för att forslas hem igen fortast
möjligt.»
»Det är inte bara lyx och sorglöshet ombord
på en sådan här båt,» sade hon tungt.
»Hvar två eller tre äro församlade äro synd
och sorg med i laget.»
Hafvet gick högt ännu, med långa blanka
dyningar, och öfver vågkammarna höjde och sänkte
sig en ångande florslik imma.
»Sätt er i hvilstolen och låt mig svepa om er,»
bad han.
Han ställde sig bredvid henne, och medan hon
stirrade ut i rymden betraktade han henne.
Deras ögon möttes, och hon sänkte sina inför
hans ömma granskande blick.
»Är det möjligt, tror ni, att älska sin nästa
som sig själf?» frågade hon impulsivt.
Svaret kom dröjande och eftertänksamt.
»Ja, om därmed menas att hysa barmhärtighet,
medkänsla och förståelse. Att krafvet måste ställas
bortom möjlighetens gränser är naturligt. Men
kollektiv kärlek tror jag inte på. Och sätter inte
individen det egna jaget främst, kan han hvarken lefva
sig själf eller andra till nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
