Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor att beklaga sig för, liksom att skeppet stöttas
och föres framåt af segel samt blifvit stadigare i
gången är enda trösten. Men fruktan står att läsa
i bleka ansikten. Tiden står stilla och ingen kan
taga sig något för.
Kring fartyget reser sig dimman alltjämt som
en stängande mur. Lägger sig öfver bröstet, luktar
fränt och ger elak smak i munnen. Stundom rör
den också på sig liksom i gäckeri. Sjunkande,
böljande, glesnande, för att i nästa minut förtätas och
tillintetgöra nyväckta förhoppningar.
Under det. våttunga, hvitgula täckelset — genom
hvilket ingen ser den andra — blifva också ljuden
så underligt främmande och aflägsna. Nere på
fördäck sjunga skräckslagna utvandrare koraler och det
är som om dödssånger stege upp någonstädes direkt
ur hafvet, hvilkets brus ljuder bakom och öfver allt
annat likt en mäktigt stigande eller bortdöende
orgelton.
En och två få veta det och så godt som i
samma ögonblick är det kunnigt midskepps rundt
att en metodistpredikant ämnar hålla gudstjänst i
första klassens matsal.
»Hvad är människan att Du tänker på henne
och en människas son att du låter Dig vårda om
honom,» börjar han och alla hufvuden sänkas, alla
händer knäppas så hårdt som för att aldrig skiljas.
Han talar vidare om den store byggmästaren
ofvantill, som skapat hela jorden, med allt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
