Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men en enda man, med chefskapets tecken på
mössa och krage och adelsmärket pä pannarf, får
dem att lyda och vänta, där minsta dröjsmål kan
vara döden.
»Kvinnor och barn först,» ropar han ännu en
gång. Och befäl och manskap stå värdigt vid hans
sida.
Men sjöarna bryta öfver akterdäck och ångesten
stiger. Det är gråt och tandagnisslan, veklagan och
jämmer. Det är hat, afund och likgiltighet för
andras nöd. Där är feghet och girighet som söker
rädda sitt mammon ända in i dödsminuten. Där är
tjufven, som passar på tillfället. Där äro grymheten
och mordlystnaden, som knyta handen i begär att
gripa om en knif eller strupe.
Och bakom alltsammans ligger den vanvettets
otillräknelighet som förvandlar skeppet till ett dårhus.
En fullpackad räddningsbåt slås sönder mot
fartyget och tömmer ut sitt lefvande innehåll...
Skriande jämmer fyller rymden och dör bort... Men
ett lågt skratt, sorglöst och jublande som ett barns,
blandar sig i skränet.
Den sinnessjuke banar sig fram genom hopen,
som ger vika i kritiklös undran öfver en människa,
den där strålar af fröjd.
»Trösten eder,» ropar han med ljudelig stämma.
»Trösten ederl Uppenbarelsen är fullbordad. Nu
är det mig sagdt hvar glädjen och lyckan stå att
tinna och jag går att hämta dem. Inte från solen
— utan där. Där nere ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
