Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem alla gällde det att taga sig fram till kusten af
Nya Skottland, som låg närmast.
I den båt, där Tore och Inga fått plats, satt
förbrytaren — som var sjöman till yrket — vid rodret.
Och i det förgrämda skäggiga ansiktet lyste ögonen
af nyväckt energi.
Räddningsbåten var en af de mindre, och seglen
tillsatta. Den ostliga vinden dref på, och kompassen
visade vägen.
Allt emellanåt bröt en snyftning, ett barns
hjärtskärande gråt eller en dödstrött utpinad människas
jämmer tystnaden. Men snart nog föll den blytung
som förut öfver de skeppsbrutna, hvilka ledo lika
mycket under det genomgångnas fasa som det
närvarandes ångest och framtidens ovisshet.
Närmast båten mäktiga vågor, af hvilka en enda
vore nog att slå den i bitar, öfver den en
moln-diger ovädershimmel och rundt om oceanens
omätliga cirkel.
Vatten och bröd delades ut i små ransoner, ty
ingen visste hur länge provianten behöfde anlitas.
Luften var mild, men i de vattendränkta kläderna
skakades mer än en af frossbrytningar.
De flesta af dem som kommit i samma lifbåt
voro främmande för hvarandra. Men alla hade de
ett förflutet fullt af misstag, felsteg, sorg och glädje
bakom sig. Alla hade de något att ångra... hemlig
synd och dårskap. Onda tankar, uppsåt, begär och
handlingar... Och under den uppgörelse, inför hvilken
de stodo, blandade sig stort och smått. Uppenbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
