Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som genom ett töcken. Ty hvad hon genomgått
föreföll smått inför lifvets och dödens allvar och hon
tyckte sig kunna förstå och förlåta allt — utom den
egna hatfulla bitterheten.
Dagsboksanteckningarna brände henne likt en
nessusmantel. Men hon tryckte ofrivilligt handen
mot bröstet för att hålla dem kvar.
Dagen tycktes utan slut och den annalkande
natten skrämde.
Räddningsbåten sträfvade alltjämt framåt. Men
den hade sprungit läck.
Dödsskrämda ögon stirrade ut i natten eller
slöto sig i trött likgiltighet. Böner om räddning
och böner om en snar, hastig död blandade sig med
hvarandra.
Men missdådarens händer knöto sig i trotsigt
öfvermod.
»Fri blir jag, hur det går,» tänkte han.
»Antingen på stranden, där borta — eller? — Och det
kan kvitta! Det är inte domaren däruppe jag fruktar
— det är människorna.»
Trötthetens och ångestens vanmakt lade sig
öfver de skeppsbrutna och mörkret lamslog dem.
»Låt oss vara modiga och hoppas,» manade
Tore, och hans djupa klangfulla stämma trängde till
alla hjärtan. »Land kan vara närmare än vi tro,»
fortsatte han, »och om vi hjälpas åt att länsa båten
flyter den länge nog.»
Han trodde inte själf på sina ord, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
