Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommo olyckskamraterna att spritta upp ur
modlöshetens dvala,
»Åror och pytsar fram,» kommenderade han
och satte öskar och hinkar i de händer som mäktade
hälla dem.
Det dunkla, fosforglänsande vattnet omslöt båten
likt rinnande eld. Men hvad som gömde sig under
rymdens mörker visste ingen.
»Se här,» sade Tore, och satte en vattenhink i
Ingas händer. »Se här,» upprepade hon och räckte
mrs Gleim ett öskar.
Han själf, irländaren, obersteward, ett par af
uppassarna och en matros sutto vid årorna och
rodde allt hvad de förmådde. Men rorsmannen gaf
akt på den krabba sjön, som väckte både hopp och
fruktan.
Länsningen af båten var i full gång och Inga
tycktes okänslig för trötthet och värkande lemmar.
Men medan hon fyllde och tömde den ena
vattenhinken efter den andra, spelade ett halft vemodigt
halft humoristiskt leende öfver hennes ansikte.
»Nu är jag handtlangerska, som jag önskade,»
sade hon sig. Och Tore, som såg leendet, tog
omedvetet ett fastare tag om åran.
Båten sträfvade framåt och tiden gick.
Mrs Gleims armar och händer domnade och en
annan tog hennes plats. Men Inga unnade sig ingen
hvila. Och när helst krafterna sviktade, såg hon
bort till Tore och hämtade styrka af hans
ihål-lighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
