- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
6

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

imponerande qvinnan stått framför henne vänlig och
nedlåtande, talande till henne som till ett barn,
hvilket intet begriper och till hvilket man derför måste
stiga ned för att göra sig förstådd.

Regina å sin sida lemnade Erika med ett
obehagligt intryck af att hon var dum, stursk och inbilsk,
och något försök till närmande gjordes ei vidare. De
utbytte knappast tjugu ord under hela
förlofningsti-den, men Erika märkte, att brodern var kallare i sitt
sätt och att föräldrarne funno fel, der de förr ej märkt
sådana, och hon ansåg den blifvande svägerskan vara
skuld dertill. Under bröllopstillredelserna visade hon
sig så ointresserad, att hon ofta fick förebråelser
derför, och på sjelfva bröllopsdagen var hon så blek och
förgråten, att det väckte uppmärksamhet och sårade
bruden, som fälde några bittra ord, på hvilka Erika
svarade med en hatfull blixt ur de eljest barnafrom*
ma ögonen. Från denna stund var fiendskapen liksom
öppet förklarad; men just då skulle de ju också
as.

Då Arvid, som för alltid skulle lemna
föräldrahemmet för att bilda sitt eget hem, några dagar senare
kom för att säga sin lilla syster farväl, fann han
henne ensam i salongen på hennes vanliga plats, med
huf-vudet lutadt i händerna och gråtande, som om
hennes hjerta velat brista.

Han tog henne i sina armar, liksom så många
gånger förut, och sökte lugna henne; men denna gång
lyckades det ej, ty först nu tycktes hennes vilda,
länge kufvade sorg taga ut sin rätt.

Brodern, som sjelf var så lugn, bäfvade för detta
utbrott af passionerad tillgifvenhet och saknad,
blandad med barnslig, men derför ej mindre häftig ovilja
för den qvinna, som orsakat hennes lidande.

Han tog henne på sitt knä, och der, lutad mot
hans bröst, snyftade hon sig till ro, under det han
hviskade kärleksfulla ord om att hon alltid skulle
blifva hans lilla syster, hans kära lilla syster.

Slutligen blandade han sina tårar med hennes,
under det han talade om att han skulle lemna dem

skilj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free