Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska ögonen och den fint formade munnen, med sitt
drag af godhet, mjeltsjuka och karakterslöshet.
Ofta var hon också på teatern, och hennes hjerta
klappade, som ville det sprängas, hvane gång hon
väntade på att han skulle visa sig. Sedan följde
hon hans ord, hans minsta rörelse, med ett så
uppslukande intresse, att hon vaknade upp som ur en
dröm, då ridån slutligen föll.
Hon hade lofvat brodern att blifva hans vän
och längtade att få uppfylla sitt löfte; men ännu var
hon lika främmande för honom. Han hade aldrig
tilltalat he nne. Hon föreföll honom tyst och kall, och
han hade i henne endast sett ett.barn, under det att kring
honom samlade sig alla vackra, lysande unga
qvin-nor, utan att han behöfde göra sig något besvär. Att
uppsöka någon hade aldrig fallit honom in.
När han nu betraktade henne, föreföll äfvenhon
honom alldeles ny. Den hvita enkla klädningen —
han mindes nu att han sällan sett henne i någon
annan — slöt sig mjukt och behagligt kring den
smidiga gestalten, och hennes enda smycke, nu som
alltid ett guldkors på ett svart sammetsband, ökade
endast det madonnalika i hennes utseende. Han
fattade ej, att han icke förr lagt märke till denna unga
flicka, som nu med ens väckte hans nyfikenhet och
intresse, och då han nalkades henne, var det med en
käusla af vördnad, som eljest var honom främmande.
Den stund, hvarefter hon längtat och väntat, var nu
kommen, och dock fann den henne alldeles
oförberedd; ty då han tilltalade henne med den vanligaste
fras i verlden, en fråga, som hundrade gjort: »Hvarför
sitter ni så ensam?» rusade allt hennes blod från de
bleknande kinderna till hjeTtat, som sammandrogs
liksom af en rent fysisk smärta, och hon sökte
för-gäfves efter ett svar, medan de små hvita händerna
nervöst kramade hvar andra.
Han såg hennes förlägenhet, men den endast
ökade det intresse, han kände.
Utan att bedja om lof flyttade han en stol in i
fönstersmygen, der hon satt, och försökte att öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
