Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från denna dag kom han ofta, så ofta han
kunde, till det Miintherska huset, och hans tankar voro
der ständigt. Den bleka flickan med de svärmiska,
tankfulla ögonen såg han nu i hvaije qvinnofigur i
lifvet så väl som på scenen; hon var hans Clärchen,
hans Julia, hans Desdemona till och med.
Hennes ögon hade också fått en egendomligt
strålande glans, liksom från en inre värmande hära,
kinderna en högre färg och munnen ett leende.
»Mar-morn har fått lif». hviskades det omkring henne, utan
att någon ännu förstod, hvem som varit hennes
Pyg-malion.
Hon svarade numera lifligt, gladt, ja snillrikt —
så tyckte åtminstone de unge männen — på hvaije
ord, som rigtades till henne, men hon syntes ej
föredraga någon.
Walter sysselsatte sig kanske mindre med
henne än någon af de andra, och dock viste hon,
liksom genom något slags magnetism, när han var i
hennes närhet, och då hon talade med en annan,
talade hon för honom. Detta förstod han också, och
med en enda blick, det viste han, kunde han elda
henne att tala mer eller få hennes tunga att stappla
och hennes ögon att tåras.
Hon sjöng nu ofta och utan tvekan, så vida han
med en blick instämt i mängdens önskan att få höra
henne. Det var också han, som besegrat hennes
blyghet. En afton, då man bestormat henne med
böner och hon nekat, hade han fattat hennes hand,
och viljelös lät hon iföra sig till pianot. Han satte #
Eå notställaren grefvinnans stora aria ur »Figaros
röllop», såg på henne med en lång blick, tryckte
hennes hand och gick bort till hennes egen
fönster-smyg.
Liksom under en förtrollning sjöng hon denna,
en försummad makas förtviflansfulla, ömma klagan,
och de, som hört talas om hennes sång, funno
denna gång, att verkligheten stundom kan öfverträfla det
bästa, fantasien drömt sig. Walter viste, att han
egde hennes hjerta, att nvarje fiber i hennes varelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
