- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
13

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillhörde honom, och dock ville tanken att fästa
hennes tillvaro vid hans egen stormuppfylda ej rätt
rot-fästa sig. Att tänka sig henne som någon annans
hustru hade ej för en minut fallit honom in —
men för honom att ega en maka? Det låg något
ljufligt lockande i denna möjlighet, men också något,
för nvilket han bäfvade tillbaka. Skulle han kunna
göra en q vinna lycklig? Hade han rättighet att binda
denna rena, fläckfria varelse vid sitt eget
skuldbelastade lif?

Dessa frågor sysselsatte honom både natt och
dag, allt efter som hans egen kärlek växte i styrka
och eld; men till något bestämdt beslut kom han
icke, ty samvetet hviskade sitt nei, hvarie gång
hier-tat ville svara ett ja.

I sådana fall äro dock alla beslut vanligen fullkomligt
onyttiga. Detta erfor han också, då han en afton,
drifven af en oemotståndlig längtan, sedan han en
tid hade instält sina besök, kom till hennes hem och
fann henne ensam framför pianot.

En lampa spred sitt matta sken bland
bladväxterna vid ena fönstret, eljest var det stora rummet
insvept i mörker, hvarur enskilda föremål blott
otydligt framträdde. Han kunde dock se henoes ansigte
och märkte, att hon gråtit; men på sina enträgna frå-

for fick han intet svar, blott slutligen en lång,
före-rående blick.

Då glömde han allt: föresatser, frågor, farhågor,
och slöt henne i sin famn, så som han aldrig förr
slutit någon qvinna, och hon smög sig till hans bröst,
blyg men hängifven, som viste hon, att der var
hennes enda, rätta plats.

När han talade vid hennes föräldrar, mötte han
ett motstånd, som han aldrig väntat sig. Det gamla
omisstänksamma paret tycktes hafva trott, att de
kunde samla omkring sig talanger och lysande
förmågor af alla slag, och att en uug flicka, som
Erika, skulle betrakta dem med välvilliga, men lugna
ögon, liksom de sjelfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free