- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
15

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men han är min brors käraste vän, den ädlaste,
mest begåfvade man, jag lärt känna», tillade hon med af
hänförelse strålande ögon. »Jag ser inga fel, och finnas
de, hvad bryr jag mig om dem! För mig är han den
ende mannen på jorden, och skulle jag också få lida
vid hans sida, så blir äfven det en lycka, och jag
lof-var vid Gud, att Regina aldrig skall få aning derom!»

På hvaije föräldrarnes invändning hade hon ett
svar. Skulderna skulle de betala för hennes skull,
han skulle aldrig mer komma i penningeförlägenhet.
Hans vilda lif var nu slut för alltid, och hur kunde
hon frukta andra qvinnor, då han sagt henne, att hon
var den första, den enda, han af hjertat älskat! Var
han olycklig och hans lynne dystert, så behöfde han
henne så mycket mer; hennes enda mål skulle blifva
hans lycka.

Reginas bref, som var afsedt att omintetgöra
»denna galna, olycksaliga förbindelse», göt endast
olja på elden och framkallade split och köld mellan
föräldrar och barn.

»Allt annat vill jag göra för er, i allt annat vill
jag lyda er», förklarade Erika med skälfvande läppar
och tårfylda ögon; »men begären ej, att jag skall skiljas
från honom. Neken I ert samtycke, reser jag med
honom till verldens ände, om så behöfs.»

Hon var dubbelt öm och uppmärksam, och det
låg denna tid öfver hela hennes väsen en rörande
ödmjukhet, liksom hade hon med hvaije blick och
ömhetsbevis i tysthet bedt om föräldrarnes förlåtelse
för den sorg, hon gjort dem.

Walter kom ej ofta till hennes hem; hon hade
sjelf sagt honom, att denna sista korta tid ville hon
egna åt fader och moder, sedan skulle hon helt och
hållet tillhöra honom.

* *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free