- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
21

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han, som aldrig egt ett hem, kände sig också
rörd och vek om hiertat vid tanken på att allt detta
nu var hans, och främst af allt denna hängifna,
tjusande unea qvinna, som ej egde en tanke för annat
än hvad han skulle tycka, hvad han skulle önska
eller finna behagligt.

Dagen derpå började redan hans arbete,
kollationeringen och repetitionerna; men hvaije ledig
stund återvände han till sin hustru och njöt af att
se henne, så husmoderlig och omtänksam, ordna
de-Tas lilla bohag.

Med hvilken stolthet lät hon honom ej blicka in
i skåpen, der linne, silfver och glas förvarades, eller
visade honom hvaije småsak i hans arbetsrum, der
allt var ordnadt så som hon viste att han ville hafva
det, och der genom hennes försorg — hon hade sjelf
bestämt det mesta före sin afresa och sedan skrifvit
derom till modern — de konstföremål, taflor och
möbler, han tyckt om, voro samlade.

Här inne gick han också i timtal, deklamerande
den rol, han ville »kreera», och framför väggspegeln
studerande de gester, som borde användas, och det
uttryck, han ville gifva sitt ansigte, medan hon satt
vid sitt arbete i rummet utanför, vakande öfver att
han ej skulle blifva störd och lyssnande till den kära
rösten. Till föräldrarne kom hon emellanåt, då han
var borta på repetition, men hon skyndade sig alltid
hem till den tid, hon trodde att han möjligen kunde
vara återkommen, och fick ofta uppbära förebråelser
fdr sina korta besök. Någon gång på
mottagnings-dagarne tillbragte de aftonen der, eljest egae hon
ingen beröring med den öfriga verlden, utan lefde
uteslutande för sitt hem.

De qvällar, han var hemma, tyckte han om att
höra henne sjunga. Då fick han sina bästa idéer,
påstod han, och lycklig och glad sjöng hon sång
efter sång, tills han slutligen afbröt henne med en kyss,
sägande att nu kunde det vara nog. Då han ej
hörde henne, sjöng hon aldrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free