Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ljusning drog med ens öfver hennes sorgsna
anlete, och de stora känslor, som för en stund sedan
öfversvämmat hennes hjerta, återvände liksom en
stormflod, helt och hållet inkräktaude det. Huru
litet, som droppen i hafvet, tyckte hon nu, var ej i
det hela taget ett menniskolif, och huru små dess
sorger och fröjder! Kärleken var det enda gudomliga
i den menskliga tillvaron, och älska ville hon också
trofast och innerligt, så länge hon lefde. Liknade ock
hennes man det glittrande, glänsande skummet under
henne, nyckfullt, lätt och ostadigt, skulle hon vara
klippan, som, orubblig och tålig, trotsade storm och
motgång och var den samma under alla förhållanden.
I henne skulle han finna sitt skydd och sitt värn!
Stark i dessa tankar lemnade hon grottan och
återvände till sin man, vänlig och glad, utan att med
en blick förråda hvad de timmar, som förgått sedan
de sist träffades, varit för henne.
Hädanefter deltog hon också mera i
sällskaps-lifvet och bjöd till att synas road, på det att ingen
skulle kunna säga, att hon ej var en lycklig hustru.
Hon var det också, ty för hvarje minut, Walter
eg-nade henne, glömde hon de föregående timmarnes
bitterhet och trodde på fortfarande sällhet.
En mängd bekantskaper, hvilka han ej sökt, utan
snarare undvikit sedan sitt giftermål, förnyades nu,
| och när det i glada lag skämtades öfver hans långa
i smekmånad, instämde han slutligen i löjet.
»Käraste barn»-, sade han mer än en gång till
henne, då hon icke helt och hållet kunde dölja hvad
! väntans timmar kostat henne, »en man kan älska sin
! hustru, utan att jemt sitta hemma och hänga, och det
ir nödvändigt att ibland vara skilda åt och roa sig
p& hvar sitt håll.»
Felet var nu blott, att hon ej kunde detta.
$ $
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
