- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
31

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och han var belåten då han hädanefter kom hem och
trodde att hon sofvit; men det hade endast varit
svårare nu, då hon ej kunde döda tiden genom att
vandra fram och åter. Hans lynne var retligt, och den
minsta småsak kunde förtreta honom. Han var
missnöjd med de roler, han fick, och skylde på direktören
och kamraterna, att det ej gick så bra som förut, och
på tidningsmännen, som recenserade så hufvudlöst
och ej föTstodo sin sak, utan berömde der de bort
klandra och tvärt om.

En ung aktör, Franz Zeller, hade nemligen
debuterat med glänsande framgång och redan fått löfte
att alternera med honom som don Carlos, en rol hvari
han väntade sig stor framgång, och detta ansåg han
som en personlig förolämpning. Af rädsla för
med-täflaren arbetade han åter rastlöst, afslog alla
bjudningar, stängde sig inne samt hade anfall af dju-

{>aste mjeltsjuka ocn ånger öfver det lefnadssätt, han
Örde och som han viste inverkade menligt på hans
spel.

Han skulle göra rolen först, och den dag, detta
skulle ske, var han mer än vanligt nervös och begaf
sig strax efter middagen hemifrån för att få god tid
till klädsel och maskering.

Hans hustru kände sig illamående, men hon tordes

S nämna ett ord derom, af fruktan att han skulle
omma ur stämning», och dock längtade hon så
innerligt att luta sitt hufvud mot hans bröst och få
höra några tröstande eller beklagande ord.

»Kom tidigt hem!» hviskade hon, medan tårar
fylde hennes ögon.

»Går det bra, kommer jag så fort det är slut»,
sade han och slöt henne i sin famn; »jag vet, att du
Sr orolig.»

»Mer än vanligt», svarade hon, under det en qväfd
klagan banade sig väg mellan de sammanpressade
läpparne.

»Yar ej barnslig», återtog han med mulen
upp-•yn; »iag behöfver hela mitt mod, det vet du, och
An tänker endast på dig sjelf.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free