- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
32

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du har rätt», sade hon, och hennes ansigte
upplystes ögonblickligen af ett mildt leende, må, och
kora hem med seger.»

När han var borta, kunde hon ej längre
tillbaka-hålla de jemmerrop, smärtan aftvingade henne.
Hennes gamla tjeuarinna kom in, hjelpande och lugnande
henne så mycket hon förmådde under den förfärliga
stund, då man väntade på den tillkallade läkaren och
hennes mor, som äfven blifvit efterskickad.

Efter några qvalfulla timmar föddes en liten
flicka.

»Hvad är klockan?» frågade den unga modern.

»Nio», svarade man henne.

»Bara nio, då dröjer det», sade hon och tillslöt
de matta ögonen.

I rummet var så tyst och stilla, nattlampan brann
med dämpadt sken. Erika hade tagit sin lilla dotter
till sig och höll henne hårdt sluten i sin famn, under
det att då och då en tacksamhetens tår silade sig
fram genom de mörka ögonhåren.

»Hvad är klockan?» frågade hon åter och spratt
upp ur sömnen vid urets första slag.

»Tolf», svarade modern.

»Då kommer han, så vida det gått bra . . . och
det har gått bra, det känner jag. Det har ju gått
bra för mig», tillade hon med ett lyckligt leende.

Fru Munther hade genast velat sända bud till
teatern, men Erika tillät det ej.

»Han skulle ej kunna spela, om han vore orolie
för mig», sade hon, »och hvilken glädje sedan att
öf-verraska honom med den skatt, vi nu ega!»

Allt efter som natten led, antogo hennes ögon
en feberaktig glans.

>/Han har ej lyckats», hviskade hon gång på gång,
tills slutligen hennes tankar omtöcknades och hennes
ord blefvo orediga. »Han har misslyckats, derför att
jag endast tänkte på mig sjelf», ropade hon i vild
yrsel, då han vid fyratiden kom in i rummet med
blossande kinder och stirrande ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free