Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Småningon gaf yrseln vika, och hoppet om
hennes vederfående blef visshet. Blek ocn afmagrad,
men outsägligt lycklig, låg hon på sin spetsprvdda
bädd, med barnet bredvid sig och dess lilla hand
oftast sluten i sin.
Hennes tunga, präktiga hår hade blifvit afklippt
under sjukdomen, och sjelf skulle hon nästan sett ut
som ett barn, om ej i hennes ögon skimrat en stråle
af djup, allvarlig moderskärlek. Antingen hade hon
glömt orsaken till sin sjukdom, eller också hade
alla bittra minnen utplånats genom den lycka, hon
nu njöt.
Walter tycktes ej hafva tanke för annat än sin
hustru. All smekmånadens innerlighet hade återvändt,
parad med en vördnadsfull omsorg om hennes
välbefinnande, och denna hans ömhet verkade synbarligen
mera för hennes tillfrisknande än alla stärkande,
helande medel.
Fru Miinther, som med glädje såg att hon var
öfverfiödig i detta lyckliga hem, hade återvändt hem
till sig; ty hennes man, som hela vintern varit klen,
hade fått ett svårare anfall än vanligt af sin
hjert-åkomma, och läkarne sågo betänkliga ut.
Erika, som varmt älskade sin far, viste ej att
fara var på färde och var för lycklig att ej se allt
från den ljusa sidan.
När mannen var borta, hade hon nu den lilla att
verka för och sällskapa med, och ofta talade hon
med henne, som om hon varit fullvuxen och förstått
henne, talade om fadern och berättade hvilken stor
konstnär och hvilken vacker, begåfvad man han var,
samt huru högt de nu båda skulle älska honom. Den
lilla såg också på henne med stora, kloka ögon,
liksom hade hon begripit hvarom fråga var. Till hennes
utstyrsel, hvilken modern sjelf förfärdigade, stycke för
stycke, använde hon några af de guldmynt, brodern
gifvit henne; det var i sanning att använda dem till
glädje, som han skrifvit. Förut hade hon ej rört
dem, ehuru hon ofta känt sig frestad dertill, ty
hennes man hade nästan alltid ondt om penningar; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
