Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att d^nna gåfva ej skulle användas till hvad som helst,
det hade hon klart för sig.
Som ett åskslag på en klar dag kom
underrättelsen, att hennes far låg för döden. Sonen, efter
hvilken det telegraferats, hann ej ens hem i tid för att
säga sitt farväl.
I de salar, der glädjen så ofta gästat, vandrade
man nu tyst och vördnadsfullt, liksom rädd att väcka
en sofvande. Den stora, högtidliga begrafningen
försiggick, den döde följdes till grafven af en. mängd
konstnärer, som hade allt skäl att begråta hans
bortgång, och i tidningarna stodo långa spalter om hvad
fodt han uträttat och hur menniskovänlig han varit.
>et bästa var, att berömmet denna gång var sanning.
Till hans anhörigas djupa sorg sällade sig snart
oro och bekymmer för utredningen af affärerna, hvilka
visade sig vara mera intrasslade än man trott.
Arvid Munther stannade för detta ändamål en
tid hos sin mor, och äfven Regina och deras lille son
voro med för att trösta och hjelpa den gamla. Ingen
kunde heller i denna bedröfvelsens tid visa sig vara
en bättre hjelp än sonhustrun, ty allt förstod hon att
OTdna och bestyra på bästa sätt; tröst deremot kunde
hon ej gifva. Erika var den enda, som, utom
sonsonen, kunde narra »farmor» till ett leende, och hon
begagnade också alla möjliga kärleksbetygelser och konst-
- grepp för att uppnå detta lofliga mål.
Hvad Regina var stolt öfver sin gosse, huru
hennes ögon följde honom hvart han gick, och huru
tydligt detta lästes i hennes ord och flickar!
En ny orsak till ovilja uppstod nu också emellan
svägerskorna i anledning af deras barn.
När Erika visade sin lilla Laura för Regina,
&tde denna medlidsamt:
»Ett sådant litet kräk! Och jag tror hon vindar
. .ja, min sann gör hon inte!»
! ’ Erika ryckte till sig flickan, under det hennes
.länder blossade af förtrytelse.
* »Hon vindar ej mer än du och jag . . . hennes
äro just det vackraste i hela ansigtet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
