- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
36

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, gud bevars, bon kan nog bli vacker . . . hon
har ju vackert att brås på», svarade Regina urskul?
dande; »men sådana der nyfödda varelser äro alla
lika fula.»

»Liksom om hennes Einar vore det minsta vacr
ker», sade Erika om aftonen till sin man, »och en
sådan vildbasare sedan!»

Äfven i Erikas hem fann Regina många fel.

»Du skulle placerat dina möbler på annat sätt»^
sade hon en dag, då hon utan att begära lof gjorde
en grundlig hus visitation derstädes. »H varför ha ni den
gröna, skulpterade schaggmöbeln i din mans rum och
ej i salongen? Hans rum är ju nu det vackraste af
alla . . . till och med den stora väggspegeln fins der,
det är ju rent af löjligt. Pianot borde också stå i
matsalen och ej här inne i kabinettet; der ute fins
ej matta, ljudet skulle komma bättre fram, och här
är i alla fall för trångt.»

»Jag har flyttat det hit, derför att Edmund vill
sitta i sitt rum, då jag sjunger, och ej skulle höra så
bra, om pianot stode i matsalen», svarade Erika med
ett belåtet leende, som tanken på att han älskade
hennes röst framkallade.

»Och du tänker så uteslutande på hvad han tycker;
du tror kanske, att han förtjenar det!» sade Regina
med ett tonfall, som visade huru litet hon allt jemt
kunde tåla Walter.

»Det tror jag . . . men tala ej så om honom,
Regina, det vet du att jag ej kan fördraga», svarade
Erika med en vredesblixt, som kom svägerskan att slå
ned ögonen.

»Jag menade ej så illa», återtog denna
urskuldande; »min tanke är blott, att ingen karl i verlden
förtj enar så mycken kärlek. Ditt silfver kunde vara
blankare», återtog hon, då de kommo ut till buffeten
i matsalen, »polerar du det hvaije vecka?»

»Icke alltid», svarade Erika rodnande. »Mamma
säger också, att det nötes för mycket då.»

»Nötes! Det är bara lätja att ej göra det så
ofta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free