Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans mottagande. Laura hade vuxit, fått flere tänder
och kunde tydligt nog säga »pa-pa». Detta var något
att med stolhet framvisa, och nvad henne sjelf angick,
såg och viste hon, att så vacker som nu hade hon
aldrig varit. Hennes lemmar hade fått större
fyllighet, späustighet och kraft, håret hade vuxit till och
föll i mjuka, naturliga lockar, och kinderna glödde
af helsa.
Hon viste sig heller aldrig hafva genomlefvat
en så fridfull sommar, om också en föregående varit
lyckligare.
Ändtligen, ett par dagar senare än hon väntat,
kom Walter, blek och medtagen, som hade han legat
sjuk, hvilket han ock sade sig ha gjort, fastän han
ej velat skrämma henne. Vid de framsteg, lilla Laura
§jort, fäste han föga vigt, och Erika fann ej heller
et nöje i att förevisa dem, som hon tänkt sig; hans
förstörda utseende upptog alla hennes tankar. Henne
sjelf slöt han dock i sin famn, som hade han aldrig
velat släppa henne, och. när han upplyfte sitt hufvua
från hennes axel, såg hon att han gråtit.
Hon lät honom berätta hvad han ville, men
några frågor gjorde hon ej, utan sökte endast genom
kärlek och omsorger uträtta, hvad studieresan ej
förmått: hela honom till kropp och själ.
Han frågade endast Knapphändigt och utan
intresse om hennes sommarlif, och på detta sätt fick
hon gömma inom sig ej blott hvad hon önskat förtälja
om sig sjelf och barnet utan äfven oron öfver hvad
han genomlefvat och synbarligen förteg för henne.
Det bästa för henne var kanske, att hon ej fick
tid att grubbla, ty hans mjeltsjuka och håglöshet
gjorde, att hon måste tänka äfven för honom.
I stället för att studera eller skaffa annat
engagement, såsom han tänkt och hvilket stått honom till huds
hvar han velat, hade han låtit tiden glida sig ur
händerna under nöjen och dårskaper, ocn nu, då det var
för sent att handla, infunno sig ånger och misströstan.
Han kände, att hans kroppskrafter sveko honom och
att han ej skulle kunna genomgå en sådan kamp som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
