Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man Ketler och den oemotståndlige komikern Zandt
m. fl.
Erika läste och lade undan tidningen med en
suck. En af hennes största pröfningar var att
be-höfva se sitt namn på affischer och i tidningar, och
hvad konstnärlig stolthet angick, hade hon sett den
på för nära håll för att rätt tro derpå. Aftonen för
första representationen var kommen. Utom några
scener ur Schillers »Kabal och kärlek», der Elfrida
Warner och Walter skulle få tillfälle att visa prof på
sin talang, gafs ett feeriskådespel, der den förra
hade godt tillfälle att exponera sina behag, och mellan
den tragiska och den komiska afdelningen skulle
Erikas sång utgöra ett så att säga förmedlande
element.
Hänförda af hvar andras talang spelade
»Ferdinand och Louise» med en värme och ädelhet, som
elektriserade så väl de andra medspelande som
åskådar-ne, och det var länge sedan Walter känt sig så nöjd
med sig sjelf och spelat så af hela sin själ.
»Det var en konstnjutning värdig en af laudets
största scener», sades det också man och man emellan.
Elfrida Warner var en talang, som ej behöft
nöja sig med en småstadspubliks bifall, om icke
hennes intriger och öfvermod öfver allt gjort henne
omöjlig annat än för kortare tid och om icke en
mängd mer eller mindre fantastiskt utsmyckade
historier om unga män, hvilka hon ruinerat genom sitt
öfverdådiga lefnadssätt, tvungit henne att ofta
förändra vistelseort. Stolt och bländad genom den
vunna triumfen, ilade hon upp i sin klädloge för att
byta om drägt och ropade till Walter, i det hon sprang
förbi:
»Hvad var det jag sade er? Vi två förstå vår
sak! Men ni vet ej hvad passion är, det kan man
se, ert spel är sökt och matt i de stora scenerna, jag
skulle vilja blifva er lärmästare.»
Harmens rodnad brände för ett ögonblick hans
kinder, men det slog honom, att en recensent en
gång sagt det samma, och hennes ord eggade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
