Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oset från smink, parfymflaskor och brändt hår, och de
högt uppskrufvaae gaslågorna gjorde värmen olidlig.
Kläaerskan och garaerobiéren fingo sig en het
stund, rummets temperatur oafsedt, ty Elfrida, som
var känd för sitt svåra lynne, var i afton rent af
förfärlig och omöjlig att göra i lag.
Till slut körde hon dem ur rummet, förklarande
att hon ville hjelpa sig sjelf. Hon var också redan,
klädd, blott de svarta strecken under ögonen återstodo;
men med dem blef hon ej färdig denna afton, ty då
hon gjort dem, utplånades de af några tårar, som hon
ej kunde hålla tillbaka.
Dessa tårar voro till en del framlockade af afund,
till en del af ånger — dock ej den ödmjuka hjertats
ånger, som för till bättring, utan den, som begråter
ett förspildt lif.
Hon afundades ej Erika hennes skönhet, hennes
man eller hennes talang, ty hon afundades aldrig
något annat hos en qvinna, än den renhet, hon sjelf
förlorat.
I denna stund hade hon velat gifva sitt lif för
att kunna möta en hederlig qvinnas blick, och med
en medlidandets suck öfver sig sjelf tänkte hon på
den tid, då hon, ung och skön, utan huld och skydd,
som bästa, lättaste sättet att skaffa sig utkomst
kastade sig in i teaterlifvets irrgångar. Det var nu länge
sedan dess, och hon var lycklig och firad — dock
lycklig endast så länge intet påminde henne om, att
hon var en pariah, med hvilken aktade qvinnor ej
ville hafva något att göra. När hon påminde sig
detta, hatade hon dem alla och sökte glömska i nöjet.
Hon kände sin skönhets bedårande makt och
viste att begagna sig deraf, och lyckades det henne,
den föraktade, att från dessa qvinnor, som gerna sågo
henne på scenen, men skulle ansett sig förnedrade,
om de der utanför kommit i beröring med henne,
rycka en man, en bror eller en älskare, triumferade
hon och gladdes i sitt hjerta.
Det var också derför Ketler, som kände henne,
senare på aftonen hviskade i hennes öra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
