Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med henne, oftast kanske om saker, som voro öfver
barnets fattningsförmåga eller bort vara det, om ej
den lilla, som ständigt var med sin mor, haft ett
brådmoget förstånd och ett något lillgammalt väsen
samt girigt lyssnat till de milda, kloka orden, liksom
sökte hon för alltid inpregla dem i sitt minne.
Dessa två voro en liten verld för sig, der dock
Maren hade sin lilla plats och ofta trängde sig in som
ett friskt, lifvande element. Hvad som skulle
förefallit ogrannlaga från någon annan, såsom hennes sätt
att blanda sig i affärerna eller oupphörligt titta in
från bestyren i köket för att »prata om med frun»,
kunde här omöjligen såra, ty Erika viste, att det var
ett uttryck för hennes goda hjerta och tillgifvenhet.
Stundom promenerade också Erika pä hamnarmen
med sin lilla flicka, visande henne hafvet i
solnedgången, då det låg blankt och guldfärgadt, eller i
stormdigra dagar, då böljorna vräkte mot stranden,
samt sökte dessutom för hennes skull intressera sig
för allt, som fängslade hennes barnsliga sinne, och
glömma eller nedtysta sina egna tankar och farhågor.
Oftast talade hon äfven här om allvarliga ting,
liksom ville hon i barnets själ nedlägga en fast grund
att bygga på. I hennes sätt att sysselsätta sig med
den lilla låg en brådskande, orolig ifver, liksom hade
hon fruktat att ej medhinna hvad hon ville, och ofta
suckade hon diupt nedslagen:
»Ack, att hon vore några år äldre . . . hon skall
glömma.»
Under det Erika undervisade sitt barn, tog
Walter lektioner för Elfrida Warner i sättet att spela
med passion, hvilket hon påstod att han ej kunde.
Sjelf var hon mästarinna i denna konst och
inlade så mycken sanning deri, att motspelaren rycktes
med, som hade det varit lefvande verklighet. Han
hade förr spelat mot sköna qvinnor och varit en
förste älskare utan like, som det påstods, och dock hade
hans hjerta och sinnen varit alldeles oberörda af den,
som representerade den diktade personligheten. Nu
deremot, då dessa brännande ögon mötte hans, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
