Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
virrades han och kom stundom af sig och måste
böija den ömma scenen om igen. Då var hon i
hvaije fiber den ömma, hängifna älskarinnan, som
lockade honom till att just i spelet se verkligheten,
och ögonblicket derefter gäckades hon med honom
och visade en köld, som sårade.
Hade hon ej varit så stor konstnärinna, skulle
hon ej varit så farlig för hans lugn; men han hade
aldrig spelat mot någon, som egt så stor talang, och
hans egen förmåga tycktes växa i kapp med hennes,
liksom all hans kärlek till konsten, förkroppsligad i
hennes person, blossade upp till full låga. Erika
sjöng stundom äfven på konserter och slets på ett
plågsamt sätt mellan sina pligter. Helst hade hon
stannat hemma hos Laura, som ännu aldrig satt sin
fot inom någon teaters murar; men äfven då hon
ej sj^ng der, ville hon gerna bevista representationen,
hvilket hon nu gjort hvaije afton de sista åren.
»Lofva mig att vara med eller komma och hemta
mig», hade Walter en gång sagt i en ångerns stund;
»vet jag bara, att du väntar, går jag hem, och det
spar oss båda många bekymmer.»
Hon fortsatte trofast dermed, väl inseende, att
hans helsa och arbetsförmåga samt bådas lycka och
frid berodde deraf. Oftast hade hon dock suttit
likgiltig i sin klädloge, med en bok eller ett arbete; ty
nfvet mellan kulisserna och vimlet af menniskorna
der var henne plågsamt, och hon kunde ej#intressera
sig derför; men nu smög hon sig alltid, sedan hon
sjungit, in i ett oxöga eller en mörk vrå, der hon
obemärkt kunde se de spelande, och nu först ljödo
Reginas ord: »Och hur lätt kan det ej blifva allvar af
leken 1» ständigt för hennes öron. Hon studerade
Elfrida och Walter med dubbelkikaren och ännu mer
med sin själs öga, och hennes kinder brunno och
ångestsvetten trängde sig fram på hennes panna då
hon såg dem.
Ibland hörde hon också publikens hviskningar, och
éet gick en frosskakning öfver henne vid ord, sådana
som dessa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
