- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
67

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin själ och önskade straffa, som hon förtjenade,
men hvilken han dock aldrig kunde förjaga ur sina
tankar.

* *

*



»Skicka återbud till teatern», bad Maren enträget
en afton framåt våren, under det hon hjelpte Erika
med hopläggandet af drägten, som skulle påtagas
först der, »frun ser rigtigt dålig ut.»

»Det går inte an, Maren», svarade Erika vänligt,
»det är annonseradt, och för öfrigt blir jag kanske
bättre, då jag kommer ut i luften . . . jag har suttit
inne flere dagar, som du vet.»

»Men frun är ju så dödande blek, att det kan
skrämma folk», återtog Maren ännu ifrigare.

»Det hjelpes lätt, jag kan få hur röda kinder jag
vill», svarade Erika med ett matt leende. »Du vet ej
hvad konsten förmår», tillade hon bittert.

Maren stirrade förvånad på henne,

»Gud gifve jag finge se frun med röda kinder»,
sade hon derefter med tårfylda ögon; »annat var det
hemma hos oss i skogen.»

»Ja, det var annat . . . jag har dock varit
outsägligt lycklig», svarade Erika drömmande, under det
ett glädjeskimmer bredde sig öfver det tärda, sjukliga
ansigtet.

Maren hjelpte henne tyst att påtaga
ytterkläderna, med möda döljande de tårar, som ville tränga sig
fram i hennes ögon. Sjelf en lycklig maka och med
föga erfarenhet af lifvets skuggsidor, hade hon svårt
att fatta, huru en man kunde försumma sin hustru,
och helst en sådan hustru som hennes fru, och
hennes hjerta svälde af bitterhet mot Walter, hvars
lättsinne hon ej kunde förlåta.

»Får jag följa med bara denna enda gång», bad
Laura och slog sina armar om moderns hals, efter
sin vana öfverhöljande henne med kyssar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free