- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
75

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att tömma ett glas vin samt fälde ned gardinen och
bad henne försöka sofva.

Hvilka tankar, som rörde sig inom henne, der
hon låg tyst, med slutna ögonlock, och lät
solstrålar-ne spela öfver det sköna anletet, var en fråga, som
Maren gjorde sig mer än en gång denna dag, då hon
ej sysselsatte sig med Laura, som smög på
tåspetsar-ne öfver rummet, rädd att väcka mamma, »som sof
så godt».

»Grif mig ännu ett glas vin, Maren, och hjelp mig
sedan på med ytterkläderna», bad Erika om aftonen,
när det böijade att skymma.

»Nej, jag hjeljjer inte, frun får inte gå ut», sade
Maren med gråten i halsen.

»Nå, så iår jag väl hjelpa mig sjelf», svarade
Erika och reste sig upp i sängen.

Maren rusade fram.

»Kan jag inte, får jag inte gå i stället för frun?
Fins det något, som frun inte kan anförtro mig?»

»Ja, det fins det, Maren», svarade Erika med en
suck, under det hon gick fram till den
messingsbe-slagna byrån vid kakelugnen och derifrån framtog
några småsaker, som hon omsorgsfullt inlade och
stoppade i fickan.

»Adjö frun», sade Maren så lugnt, som hade det
g&lt en helt vanlig lustvandring, då hon, stående i
förstugudörren, såg Erika gå nedåt gatan; men i
nästa minut sprang hon in, tog Laura på sina armar
och skyndade med henne in i granngården.

»Låt barnet vara här, Beata, ingen är hemma»,
sade hon hastigt.

»Hur länge som helst», svarade denna och
smålog belåtet mot den lilla, under det hon gick efter
ett helt fång snäckor, koraller, sjöborrehus och
kon-rtiga stenar, som Laura kunde betrakta i timtal utan
att tröttna och hvarraed hon bygde hus och kyrkor
eller formade djur, blommor och olikartade figurer,
allt som det föll henne in.

Med en nick var Maren utom dörren, slängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free