- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
76

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på sig hatt och schal och gick med stormsteg gatan
utför, tills hon fick sigte på Erika.

Denna skyndade framåt, uppehållen af en
koncentrerad viljas hela kraft samt endast fruktande, att
tröttheten skulle öfverväldiga henne, innan hon nått
sitt mål. Mer än en vände sig om, blickande efter
den unga qvinnan med de onaturligt glänsande
ögonen och de flammande kinderna; men hon märkte
intet deraf, utan gick framåt lika ensam i folkvimlet,
som hon skulle varit det i ödemarken.

När hon kom till en af de förnämsta
guldsmeds-bodarna gick hon in, under det Maren med
sorgset hjerta stannade utanför, döljande sig i en
portgång.

»Huru mycket anser ni dessa smycken värda. . .
jag skulle vilja afyttra dem», sade Erika så obesväradt
och stolt som möjligt, under det hennes hjerta
sammansnördes af en pinsam, förödmjukande känsla och
hennes ögon skyggt öfverforo rummet, liksom
fruktade hon att blifva sedd.

Guldsmeden, en pedantisk, siratlig herre, med
krusigt hår och glasögon, betraktade noga hvarje sak,
vände och granskade, lade ned och tog åter upp dem,
under det hans ansigte antog ett allt mera
affärsmes-sigt uttryck.

»Gammalmodigt allt sammans, har intet annat
värde än guldvärdet», sade han slutligen och lade
ned smyckena, liksom vore affären honom i hög grad
likgiltig.

»Men armbandet har kostat fem hundra mark,
det vet jag», sade Erika med fasthet, »och är
ovanligt vackert.»

»Ja, ganska vackert, det förnekar jag inte, men
icke modernt. Om tjugu år kan det falla i smaken
igen, men nu är det icke säljbart», svarade han med
en axelryckning.

»Än klockan då? Har herrn sett briljanterna på
boetten?» återtog hon, mer och mer nedtryckt af aet
plågsamma i denna underhandling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free