- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
84

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sipprade ur ena mungipan, men som säkerligen förut
flutit i större mängd, aet kunde hon sluta till af
Erikas nedblodade näsduk och kappa.

När läkaren kom, fördes hon till sängs och
återfick medvetandet samt smålog mot Maren och
tryckte lätt hennes hand, men tycktes för matt att yttra
ett ord.

»Är det farligt?» frågade Maren tvekande, då
läkaren gifvit sina föreskrifter och beredde sig att gå.

»Hm, farligt I» sade han och knäppte om sig
öf-verrocken. »Jag tror, att det är det bästa för henne.»

Sedan Maren hemtat Laura, underrättat henne
om att modern sof och att det måste vara mycket
tyst samt fört henne till sängs, satte hon sig bredvid
Erik» för att gifva akt på hennes minsta rörelse.
Hon låg dock alldeles stilla och* synbarligen i djup,
lugn sömn.

* *

*



Det var generalrepetition på teatern till ett nytt
stycke, det sista för säsongen.

Vid sådana tillfällen kunde Walter aldrig komma
hem förr än sent, det viste Maren, och dock
förargade hon sig mer och mer öfver att han dröjde, och
hårda, bittra tankar uppstego inom henne.

På bordet i yttre rummet var kall mat uppdukad,
liksom hvarje afton, i händelse han skulle vilja äta
hemma.

Klockan var öfver ett, då han kom hem, trött,
nedstämd och ännu mera förargad. Redan på
förmiddagen hade ett stormande uppträde egt rum mellan
de spelande.

Ketler hade gifvit Elfrida en lindrig
tillrättavisning för hennes öfvermodiga sätt mot dem alla, och
det ena ordet hade framkallat det andra, tills han i
högsta förbittring vädjade till kamraterna, bedjande
dem att säga sin mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free