- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
85

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elfrida, som viste att hon var afskydd, väntade
ej på deras dom, utan öfverhopade Ketler med
skymf-ord och stälde sig slutligen bredvid Walter, sägande
med obeskrifligt förakt:

»Beskydda mig du för den der ynkryggen.»
Walter kände hela tiden, att hon hade orätt,
och att hennes uppförande var lika oqvinligt som
opassande, och dock hvaTken kunde eller vågade han
annat än ställa sig på hennes sida. Men då han sökte
efter OTd för att försvara henne och ställa allt till
rätta, blef Ketler ännu mera uppbragt, ty i djupet af
sitt hjerta hatade han Walter, och han afbröt honom
derför, sägande:

»Jag vill ej höra något, spar dina ord! Den, som
föredrar en furie framför en engel, är dårhusmessig.
Jag skall veta att hämnas.»

Walter teg också, slagen, och Elfrida vände
honom ryggen, sägande:

»Feg, du också, det kunde jag tro!»

Om aftonen, när generalrepetitionen skulle böija,
lät hon vänta på sig en half timme, och när hon
slutligen kom, nekade hon bestämdt att uppträda i
kostym som alla de andra.

»Det är för kallt här, jag blir sjuk till i mor-

Eon. Vill ni då spela utan mig, skall jag nu profva
ostymen», svarade hon på alla föreställningar och
böner.

Hon skulle bära en drägt af silkesgas ofvanpå
en sidenrobe och på hufvudet en hög mössa,
omvirad med en tvllslöja. »Det blir mycket svårt att få
den att sitta /ast», hade garderobiéren sagt och bedt
att få försöka den; men Elfrida förklarade, att ännu
aldrig hade något i hennes drägt varit i olag, pch
att det var tids nog att profva den dagen derpå.

När nu alla andra uppträdde i rikt utstyrda,
brokiga drägter, tog det sig egendomligt ut att se henne
ensam i reskappa och natt, liksom den aftonen hon
anlände till Z.

Mera störande än detta var dock hennes dåliga
lynne, som gaf sig uttryck i hennes sätt att säga re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free