- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
86

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

plikerna vårdslöst eller ibland alldeles tiga och låtsa
sig ei hafva hört. Sålunda fick det tagas om samt
drog långt ut på natteu, och alla voro trötta och
ursinniga, då repetitionen var slut. Åt Walter hade
hon knappast sett, och det var rent af en parodi att
se henne spela de ömma scenerna med honom.

Direktören var utom sig, men mot Elfrida
förmådde ingen något, det viste han förut, liksom att
bon dagen derpå skulle vara som förvandlad och
säkerligen spela bättre än någonsin.

Sär Walter kom hem, drog MaTen igen dörren
till sängkammaren och mötte honom i yttre rummet
med ett ljus i handen.

Han såg upp, och hennes stränga, allvarliga
ansigte förvånade honom, ehuru han nog viste, att hon
såg honom med oblida ögon.

»Vill ni att hon skall dö?» frågade Maren med
något hårdt i sin stämma.

»Hvem?» sade han bleknande.

»Frun naturligtvis ... ni har arbetat derpå i
många år. Må Gud förlåta er alla. de tunga steg, hon
tagit för er skull denna qvälll Är ni en gift man,
ni, som aldrig tänker på hustru och barn? Jag tackar
Gud för att min karl inte är så fin och ej fått
uppfostran, och mest för det han inte är en konstnär eller
ett så kalladt snille, för det är visst det allra sämsta,
någon kan bli, om man inte kan vara menniska på
samma gång. Jag vill inte tänka, att så illa skulle
ske; men gör inte frun flere sorger, för det ser inte
ut som om hon hade långt igen», slöt Maren med en
snyftning. - •

»Är hon sjuk?» frågade Walter andlös,
glömmande allt annat, som Maren sagt.

»Hon var ute några ärenden, mycket angeläget,
tror iag», sade hon och såg skarpt på Walter. »När
hon kom hem, fick hon blodstörtning. Doktorn har
varit här och gifvit henne sömnpulver.»

Försigtigt smög han sie in i sängkammaren,
under det ångestsvetten fuktade hans panna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free