- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
87

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon sof fortfarande, sof så lugnt och stilla, att
han måste luta sig djupt ned för att höra om hon
ännu andades och icke allt redan var slut. Så blekt,
infallet och dock skönt och ljuffc var hennes ansigte,
att det var med blandade känslor af bäfvan och
ömhet, han betraktade det.

»Gå till hvila, Maren, jag skall vaka öfver benne.
Gh*d gifve jag gjort det bättre!» sade han med
bruten röst och räckte Maren handen.

Denna natt var den längsta och förfärligaste, han

5enomlefvat. Än andades hon tungt och häftigt
un-bt sömnen, och han spratt till förskräckt, väntande
en ny blodstörtning; än åter fruktade han, att hon
somnat in för alltid, och lutade sig ned för att
lyssna. Dessemellan gåfvo bittra, förebrående tankar
honom ingen ro. Han grät och rasade ömsevis
öfver sig sjelf, då hau j em förde sin egoism och
kärlekslöshet med hennes trofasta, uppoffrande
tillgif-venhet.

Bredvid henne på nattduksbordet låg den
olyckliga reversen, betala med de penningar, hon skaffat,
kanske på bekostnad af sitt lif.

Hans blickar hade kommit att falla derpå, och
nu jagade nya, förfärande tankar bort alla andra.
Kanske hade hon ej haft några hopsparade medel,
som han så säkert tänkt sig, och hvar hade hon då
skaffat penningar? Pantsedeln spred något ljus i
saken, och det lilla hvita fingret, på hvilket märket
efter ringen ännu syntes, sade honom resten.

Han tog handen, som låg der fuktig och slapp,
kysste och vätte den med sina tårar. Ånger, för sen,
fruktlös ånger, lät honom under denna natt få en
aning om alla helvetets qval.

* *

*



Med morgonljuset infann sig hoppet å nyo.
Till-frisknade Erika blott, skulle hon aldrig mer erfara
någon sorg, som han kunde bespaTa henne, det lof-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free