Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli god emot henne, det vet jag ... du skall sjelf
föra henne till honom. Ack, inga invändningar,
Maren!» fortsatte hon och smekte ömt den bruna, hårda
handen, som fattat hennes. »Gråt inte så. Det är
inte svårt att dö . . . tvärt om ... tro mig!»
Hon sjönk tillbaka mot kuddarne och låg en
stund liksom för att samla krafter; derefter fortsatte
hon:
»Min bror är gift . . . hans hustru är en bra
qvin-na . . . jag böijar förstå det . . . kanske skall hon
också bli god emot min lilla flicka. Måtte hon bli
det . . . ack, måtte hon bli det! Ty, ser du, Maren,
det finnes qvinnor, som ej kunna lefva utan kärlek.»
»Ack, att jag skall gå ifrån min lilla flicka»,
fortsatte hon efter några ögonblicks tystnad med
klagande stämma, »ej se henne växa upp till qvinna, ej
sjelf få fr1’ 1 aom lifvet, utan behöfva lem-
det är förfärligt . . . men ett rättvist straff för mitt
bittra, hatfulla sinne . . . Jag har intet annat val.»
»Allt hvad jag kan, skall jag göra», stammade
Maren, under det tårarne flödade, »men tala blott ej
om att dö.»
»Hvarför ej, Maren?» sade Erika med hopknäppta
händer och tillslutna ögon, som tycktes blicka bortom
det närvarande. »Så långt jag kan minnas tillbaka,
har döden varit mig förtrogen. Jag viste, att den
skulle komma en gång ... för mig som för alla . . .
hvarför skulle jag då bäfva? Hvarför ej längta efter
friden bortom grafven . . . Hvad betyder, det, om
befriaren kommer litet förr eller senare? Äro väl åren
något annat än droppar i evighetens haf?»
Ett lätt anfall af hosta afbröt henne. Hennes
kinder flammade och ögonen glänste, så att Maren blef
dubbelt ängslig och Tbad henne ej tala mera.
»Blott några ord, Maren, sedan har jag talat ut»,
svarade hon leende. »I min öfversta byrålåda, till
venster, ligger ett försegladt bref . . . det skall du
lemna Laura den dag, då hon konfirmeras . . . och
då jag är död», fortsatte hon, under det hon tröstan-
na henne
lemna henne till Regina . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>