Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S^fføich deras barn vill du att jag skall älska som
mitt eget?» sade fru Regina Munther till sin
man, i det hon återgaf honom ett klumpigt och
illa skrifvet bref, som han lemnat henne till
genomläsning. »Du begär det omöjliga.»
»Stackars liten, hon har förlorat sin mor», svarade
han med qväfd stämma, under det tårarne på nytt
ville tränga sig fram.
»Hon har sin far; du har ju ständigt lofprisat
bonom och alltid haft en ursäkt för alla hans fel
ooh snedsprång.»
»Han var min ungdomsvän och gift med min
syster, betänk detta ... jag har älskat dem båda så högt.»
»Jag sade dig hur det skulle komma att gå. Du
ville inte ?tro mig, men jag viste att jag skulle få
ritt till slut», återtog hon med en känsla af triumf
öfver att hennes åsigt nu, som alltid, visat sig vara
den rätta.
»Och nu gläds du deröfver», svarade han bittert.
»Nej, men jag har förutsett hvad som skulle
komma att hända och fruktat för denna stund. Jag
väl ej mottaga dottern till en kringresande
skådespelare och en afsigkommen sångerska i mitt hus . . .
jag känner, att det bringar olycka . . . flickan har
dessutom kanske ärft alla faderns dåliga anlag.»
»Tänk om det vore en af våra gossar, om det
vore -Einar, som vore i hennes ställe!»
»Einar! Jemför inte honom med dottern till ett
kringresande konstnärspar, det ber jag dig . . . måtte
kan aldrig komma i beröring med sådant afskum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
