Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter, hennes man, sådan han varit, då Arvid först
lärde känna honom. Hans förstånd sade honom,
att systern säkerligen varit mycket olycklig i sitt
äktenskap och att detta påskyndat hennes död. Han
kunde icke låta bli att tänka på hvad han hört
om Walters lättsinniga lif och senast om hans
brinnande passion för den firade skådespelerskan, fröken
Warner. Men i denna stund stoa hans
ungdomsvän, trots allt detta, framför honom såsom den
älskvärdaste menniska, han lärt känna, och på
samma gång erfor han en vemodsfull saknad efter
denna ungdomstid, då han sjelf, kanske till systerns
olycka, införde vännen i föräldrahemmet, sjelf svärmade
för konst och konstnärer, och ej ännu . . .
Han försökte att ej tänka tanken till slut och
af-bröt den med löftet, att Erikas barn skulle åtnjuta
all den kärlek, han ej längre kunde visa modern.
Vid fyrtio års ålder såg Arvid Miinther nästan
bättre ut, än han gjort i sin första ungdom. Ett
godmodigt leende spelade ännu ofta kring hans läppar;
men det allvarliga drag, som tillkommit, klädde
honom väl, och ej heller missklädde honom de grå
strån, som uppenbarade sig här och der i de yfviga
rödbruna polisongerna.
Regina var ännu en ståtlig qvinna, hög, smärt
och något mager. Kanske förde non sig mera
korrekt än elegant, men det hela tog sig väl ut. Den
regelbundna, stränga profilens linier hade för hvart
år blifvit skarpare, de tunna läpparne slöto sig
fastare, ögonen blickade mera genomträngande, och i det
tjocka, stramt tillbak astrukna håret snodde sig vid
ena tinningen en bred silfverfåra.
Hennes svarta sidenklädning — hon bar aldrig
någon annan drägt, ty hon hade räknat ut, att det i
längden blef billigast — var sydd utan alla slags
ut-siraingar och i halsen hopfäst med en ofantlig kamé.
Ingen kunde upptäcka, när en klädning blef så sliten,
att den behöfde ersättas af en ny, och mången
påstod, att hon allt jemt burit samma klädning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
