- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
100

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hennes verksamhet var rastlös, tjenarne fruktade
henne, och blotta frasandet af den svarta sidenklädnin-

fen kom leendet att dö på deras läppar; men hennes
em var ett mönster af ordning, der hvaije sak stod på
sin en gång gifna plats, som hade den varit oflyttbar.
Ljuskronor, taflor och speglar voro under mer än
halfva året insvepta i skyddande flor och allt
öfver-höljdt, som skulle det fredas mot en flock vandaler.

Barnkammaren, ett stort, luftigt rum med två
fönster, vettande åt en på gårdsplanen anlagd
förtjusande miniatyrträdgård, var, liksom våningen inunder,
der Mtinthers gamla mor bodde, de enda ställen, der
sol och glädje kunde påträffas i det mörka stenhuset;
men äfven här lade sig, så fort Regina trädde öfveT
tröskeln, något kyligt, dämpande öfver glädje och
trefnad.

# *

*



»Hon kommer i afton, jag hörde det sjelf»,
hvi-skade den tioårige Einar till sm ett par år yngre broT
Ludvig.

»Gör hon?» svarade denne och tappade af
förvåning ett helt fång redan lemlästade leksaker.

»Ja, hon kommer, fast mamma grälade på pappa
och inte ville det», återtog Einar och slog i
detsamma en triumfmarsch på sin trumma, så att skinnet
sprack.

Sedan han noga synat det söndriga
instrumentet, slängde han det föraktfullt i vrån.

»Jag hade tänkt gifva henne den», sade han, »men
hon kan få min trumpet i stället.»

»Tänker du bli snäll mot henne då?» frågade
Ludvig.

»Ja, om hon blir treflig att leka med; du är för
liten för mig, lille pys», svarade Einar och klappade
nedlåtande broderns ljuslockiga hufvud.

Det var som om en känsla af väntan lägrat sig
öfver hela huset, allt som tiden närmade sig att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free