- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
102

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I det samma föllo hennes ögon på
sammetskläderna, hvilka gossen utan hennes lof påtagit.

»Är det för hennes skull?» frågade hon strängt.

»Jag är så ful i de andra», svarade han
oförskräckt, men med ett bedjande uttryck i de klara
ögonen.

Att någon visade direkt olydnad mot hennes
befallningar var så oerhördt. att hon snarare blef
förvånad än ond. Hon viste, att hon var mera fruktad
än älskad, och var stolt deröfver; men af Einar ville
hon framför allt vara älskad. Att han aldrig visade
någon fruktan, att han såg henne in i ögonen, då alla
anara helst smögo sig undan, att han vågade säga
sanningen och ibland rent af motsäga henne, gjorde
henne rigtigt stolt öfver honom, och äfven nu, när
henues vrede var nära att utbryta, kunde hon ej
motstå det frimodiga, öppenhjertiga uttrycket i hans
an-sigte.

Hon kände, att hos honom fans något af
hennes egen karakters fasthet och kraft. Han skulle
blifva hennes lifs glädje och stolhet, han skulle
förstå henne, till honom skulle hon kunna blicka upp,
och hur vacker var han ej der han stod i sin
mörkblå, åtsittande drägt!

Hon föll på knä för att komma i jemnhöjd med
gossen, slog sm arm om hans lif, strök upp det
bruna, lockiga håret och såg in i de mörka,
sammetslena barnaögonen, under det härliga framtidssyner, som
komrao henne att glömma det närvarande, hägrade
för henne.

»Här är hon, Regina», sade hennes man i det
samma och sköt med mildt våld en liten flicka in
genom dörren;

Regina rusade upp liksom stungen af en orm.
Hon ville minst af allt blifva öfverraskad under något
af dessa utbrott af ömhet och kär 1 1 -*

lilla, som, hållande sig fast vid morbroderns hand,
märkbart drog sig tillbaka.

sel och vrede flammande kinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free