- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
111

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Långsamma, släpande steg näimade sig. Hon
var räddad; det var mormor sjelf, som öppnade.

Här, i tre små rum inåt gården, hade denna haft
sin bostad allt sedan hennes man dog. Hon älskade
sol, blommor, ungdom och glädje och hade derför
nekat att bebo* den komfortablare men dystra
lägenheten utåt gatan, som i stället uthyrts.

»Hvad är det nu igen, barnet mitt?» sade den
gamla med en blick på Lauras rödgråtna ögon.

»Det är den här, jag kan inte», svarade hon
snyftande och räckte fram serveten.

»Inte värre», sade gumman småleende; »kom in,
så få vi hjelpas åt.»

Här nere hade Laura redan tillbragt många glada
stunder och ständigt längtat tillbaka; men barnens
besök skedde alltid på bestämda tider, och det var
nu första gången hon vågat sig ned på egen hand.

Här funnos blomkrukor i fönstren, mjuka,
beqvä-ma möbler och så många vackra saker, vackrare än
Laura någonsin sett, och dock var det endast några
spillror från det forna hemmet i Hamburg.

Fin och förnäm i hållning och väsen rörde sig
»gamla frun» bland dessa qvarlefvor af forna tiders
prakt. Det snöhvita håret, på hvilket en -spetsmössa
nvilade, de goda ögonen, de rena, fridfulla dragen
passade så väl för omgifningen, och utan att kunna
förklara hvarför, blef Laura här som förvandlad, glad
och fri. Afven i dag blåste hennes sorg bort liksom
af sig sjelf, och hon skrattade helt muntert åt sina
misslyckade försök, under det mormodern påtog sina
glasögon och gaf henne den första sylektionen.

Kosorna doftade, fönstret stod öppet, de hvita
tyllgardinerna flägtade för luftdraget, och
vattenkonstens plaskande lät åter som en jublande musik.

Det var för öfrigt just »gamla frun», som
förvandlat den fula gården till en härlig trädgård, en oas
midt bland dessa mörka, brännande stenmassor. En
stor kastanie fans der förut, men åtskilliga andra träd
och växter voro ditplanterade. Vildt vin och
murgröna täckte murarne rundt omkring som en ogenom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free