- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
112

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tränglig grönskande vägg, de blomprydda
gräsmattorna liknade sammet, och den enkla fontänen,
omgif-ven af snäckor, stenar och bladväxter, spridde en
behaglig svalka.

»Skönhet och behag liksom växa upp i hennes
spår», plägade Arvid Munther säga om sin mor.

Sanningen var, att det skönhets- och konstsinne,
som satt sin stämpel på hans barndomshem, väl
egentligen utgått från henne, ehuru faderns öfverdrifna
svärmeri för allt hvad artister, skriftställare och musici
hette föranledde allmänheten att tro, det han varit
den egentliga själen deri.

Arvid Miinthers medfödda kärlek till konst och
konstnärer hade nu blifvit undanträngd genom de
enformiga, tröttande kontorsgöromålen, som aldrig
till-läto någon hvila; men nere hos modern kände han
ofta liksom en flägt från forna sälla tider, som
syntes honom allt ljusare, ju större kraf det
närvarande lade på hans tid och krafter.

Regina deremot trifdes ej nere hos svärmodern
och såg med en blandning af förakt och ogillande på
dessa taflor och statyer från antiken, mytologien eller
historien, som i hennes ögon voro rent af oanständi-

f;a i all sin skönhet. Hennes förslag att betäcka
taf-orna med flor, eller rent af borttaga dem, hade
vänligt men bestämdt förkastats, och öfver intet i
verl-den var den gamla så stolt som öfver dessa skatter.

»Berätta något om mamma», bad Laura, medan
mormodern sydde och hon sjelf såg på.

Hennes små ovana fingrar buro sig så tafatt åt,
att den gamla föredrog att sluta arbetet, i förhoppning
att derigenom åtminstone denna gång bespara barnet
förebråelser.

Det var ej första gången, Laura här nere hörde
talas om sin mor, om hennes skönhet, hennes härliga
stämma och hängifna kärlek till sin make.

Om hennes senare lif viste Laura mer än någon
annan, men hon hade varit för mycket barn för att
förstå annat än konturerna deraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free