Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mamma, låt henne få stanna, vi ha så roligt»,
bad Einar och fattade beskyddande Lauras hand.
»Det passar inte för en flicka att leka med
gossar . . . men du, Einar, må gerna stanna», fortsatte
hon med den mildhet, stämman alltid antog, då hon
tilltalade sin älskling.
»Inte utan henne», sade han ifxigt, »då‘är allt nöje
förbi.»
»Kom, hör du inte!» ropade mostern åter, med en
stämma, som blef rent af skärande i sin vrede.
»Kom då», sade Einar med flammande kinder, i
det han fattade Lauras hand och drog henne med sig.
Regina hade en lång stund från
barnkammarfön-stret åsett barnens lekar, med en sällsam blandning af
glädje öfver sin gosses smidiga, behagliga rörelser och
vrede öfver att lekkamraten skulle vara »den der
flickan», som nu, öfvergjuten af solsken och glädje, var
så förtrollande vacker. Då Einar kysste henne,
förlorade hon all besinning; hon viste ej hvarför, men
det var nästan en rent fysisk smärta, som
sammanpressade hennes bröst.
I tamburen mötte hon barnen, och hennes vrede
ökades, då hon fick se Einar ännu med Lauras hand
i sin.
»Mamma», sade han med blixtrande ögon och stolt
upplyft hufvud, »banna mig så mycket du vill, men
inte henne, hör du, inte henne.»
De ord, som redan sväfvat på Reginas läppar,
kommo ej öfver dem; men hennes bröst arbetade och
hon gjorde en rörelse liksom hade hon varit på väg
att handgripligen gifva Laura en tillrättavisning.
Kanske anade gossen detta, ty han rätaae upp
sig, som hade han varit en man; men med ett hastigt
omslag i känslor slog han armarne om moderns hals
och brast i tårar.
Då glömde Regina Laura, som smög sig in i sitt
rum, glömde, att någon annan än Einar fans i
verl-den. Hon var ej van att se honom gråta.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
