- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
118

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tankarne på fadern blefvo allt lifligare. Han om
någon skulle väl älska henne; h varför skulle hon
lefva här bland främlingar, när hon hade honom?

I morbrodern egde hon en sann vän, men äfven
i förhållandet till honom hade insmugit sig något
skeft, som omedvetet plågade henne. Hon hade med
sin skarpa blick märkt, att hvarje smekning eller
vänligt ord, han gaf henne, plågade mostern, och ibland
hände det, att hon njöt af att reta denna och med
ren öfverläggning uppmuntrade honom till att kela
med sig. Sedan förebrådde hon sig äfven detta, och
i sina anfall af ånger gick hon till en motsatt
ytterlighet och undvek honom alldeles.

En annan källa till ständiga bekymmer var, att
Regina, som ansåg att qvinnor i allmänhet och
Laura framför andra knappast behöfde andra kunskaper
än att sköta ett hushåll, aldrig lemnade henne tid
till öfverläsning, utan tog henne med i alla
möjliga sysslor, till hvilkas utförande hon dessutom ännu
var för ung och saknade alla anlag. Förebråelser då
och förebråelser i skolan, der hon så gerna velat
blif-va berömd, förbittrade hennes lif.

Lyckligast var hon i sin lilla kammare, der hon
mest lefde i det förflutna eller framtiden och
stundom alldeles glömde det närvarande.

Der hade hon också sina förborgade skatter, om
hvilkas tillvaro ingen hade någon aning, men som
hon emellanåt i hemlighet betraktade.

En afton — det var redan sent, och hon var
säker om att få vara ostörd — hade hon framtagit
dem alle sammans: gamla fotografier af fadern,
framställande honom i en del stycken, der han uppträdt,
snäckor och tång, samlade under vandringarna vid
hafsstranden till sammans med modern, glitterguld,
plymer, söndriga oäkta smycken, en kasserad
sminkburk och några andra småsaker, allt spillror från det
teaterlif, som brusat henne förbi så nära, utan att hon
fått blicka in deri.

Hon var till hälften afklädd, den knubbiga
halsen och armarne voro bara, klädningen låg kastad på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free